Mätningsingenjör Johan Riismark berättar om sitt arbete på Sjöfartsverket
När Johan Riismark berättar om sitt arbete som mätningsingenjör på Sjöfartsverket blir det tydligt hur mycket av svensk sjöfart som bygger på noggrann mätteknik. Han beskriver en vardag fylld av GNSS‑inmätningar, fyrar, vattenstånd och avancerade fartygssystem – och Trimble‑utrustningen är ständigt närvarande.
”Det vi mäter mest med är GNSS”, säger han, och det märks att tekniken är en självklar del av hans arbete.
Vattenståndet – grunden för sjömätning
En stor del av Johans uppdrag handlar om vattenstånd. Sjömätningsfartygen behöver veta exakt hur vattenytan rör sig för att kunna producera korrekta sjökort. För att det ska fungera krävs stabila referenspunkter, så kallade vattenståndsmärken, som Johan och kollegan Jocke ansvarar för att skapa och kontrollera.
”När man ställer in vattenståndsmätaren måste man veta hur man ska ställa in den, och då måste man ha en referenshöjd, och det är där vi kommer in.”
När det saknas höjdfixar i närheten använder de GNSS‑utrustning och gör långa statiska mätningar med efterberäkning för att få fram så noggranna höjder som möjligt. Där Lantmäteriet har en höjdfix i närheten används avvägningsinstrumentet Trimble DiNi för att bestämma höjden på vattenståndsmärket.
Kontrollavvägning av ViVa Kalmar Lotsplats. Kollegan Joakim Johansson på bilden.
Trimble i praktiken – robusta verktyg i skiftande miljöer
I Johans arbete används flera Trimble‑lösningar beroende på situationen. Trimble R12i ger mycket bra precision, men är tung att få upp på toppen av fyren.
Ofta används Trimble TDC650, med den externa antennen Zephyr 3 på teleskopstav när de behöver nå toppen av fyrar där det inte går att klättra upp. Den äldre Trimble R10 används fortfarande för statiska mätningar, och drönaren har blivit ett viktigt komplement.
Fyrar, farleder och millimeterprecision
Sjöfartsverket bygger och underhåller mängder av fyrar längs kusten, och Johan och Jocke ansvarar för inmätningen av dem. Det handlar både om planposition och höjd på lyktan, eftersom det avgör hur långt bort en fyr syns. När nya farleder planeras är deras inmätningar en del av underlaget som senare testas i en simulator vid Chalmers i Göteborg.
Johan berättar om hur en liten mätspik han sätter ut i berget blir utgångspunkt för en 25 meter hög fyr och att han oftast blir imponerad av resultatet.
”De är ofantligt skickliga och det brukar stämma väldigt bra.”
Fyrinmätning Vänern.
Fyrinmätning Brofjorden.
Inmätning av fartyg – totalstation och interna koordinatsystem
För att fartyg ska kunna mäta rätt måste deras interna koordinatsystem stämma. Antennen i toppmasten, lodet i botten och rörelsesensorn mitt i fartyget måste hänga ihop. Johan och Jocke tar fram dessa LTH‑koordinatsystem och använder ofta totalstation för att mäta in punkterna.
Ett av de mest extrema uppdragen: Sveriges yttre gränspunkter
Ett av de mest spektakulära projekten Johan varit med om är inmätningen av Sveriges yttre gränspunkter – punkter vid nollnivån längs hela kusten. Under arbetet användes vattenskotrar och GNSS‑utrustning i vattentäta påsar.
”Det var en ganska spännande verksamhet. Vi höll på ett par år, från när isen släppte tills det blev is igen längs hela Sveriges kust.”
För att inte riskera att bli av med utrustningen hade de flytkroppar på stängerna och slangklämmor runt de vattentäta påsarna. Det var ett arbete som krävde både precision och kreativitet.
Gränsinmätning utanför Högbonden, Höga kusten. Då med en Trimble GeoXR med antenn Zephyr model 2. 
Från teodolit till drönare – en bransch i ständig utveckling
Johan började på Sjöfartsverket redan på 90‑talet och har sett utvecklingen på nära håll. GNSS‑tekniken har förbättrats steg för steg, men den största förändringen är enligt honom drönarna.
Trots teknikutvecklingen är kärnan densamma: att skapa förutsättningar för en säker sjöfart.
.jpg)
